Hej och välkommen!

Här har vi öppet kafferep med och av Damptanter. En mer matnyttig blogg finns här: http://damptanterna.wordpress.com/

OM - ett slags förORD

Damptanten har alltid funnits. Över hela världen. Nu klampar hon obekymrat fram på nätet och sedan mars 2008 har hon en alldeles egen flagga att vifta lite som hon vill med - damptanternas logotyp.



Om man råkar möta en dinosaurie som inte ser sig för nu igen, kan det vara en god idé att lämna företräde!

Den här samlingsbloggen kommer förhoppningsvis att administreras av ett större antal damptanter - men bara när någon av dem har lust (och minns lösenordet).För tid har de verkligen inte. Loggan och grundidén till DAMPTANTERNA står Tant Rasch för. DT kom till för att VI FINNS och loggan får användas fritt på bloggar och hemsidor av alla (o)möjliga bokstavstanter med NPF. Om de har lust!____________________________
Hugade damptanter kan få inloggningsuppgifter av TantVass;
tantvass snabela hotmail com

29 september, 2008

Neddrogning?

Ja du, AddAnna.. Jag har läst Peter U Larssons sida och andra sådana där "barn får för mycket socker och för lite kärlek"-frälsta. What to say!?

Läste Vagangeekgirls intressanta blogginlägg om fanatiker. Det finns förrästen en underbar liten bok som heter "hur man botar en fanatiker" av Amos Oz, läsvärd! :)

Var var jag... jo..
Fanatiker skrämmer mig med sitt högjudda och onyanserade kategoriserande. Jag blir stel och tyst :(
Det finns mycket med Peter U Larssons tankar som är värt att reflektera över, det tycker jag man ska göra, det finnas säkert ett snökorn av sanning i den där lavinen!
Men för mig.. Han dundrar och vinklar så uppenbart att jag kan inte ta karln på allvar. Och jag vill inte ge mig in i en hysterisk debatt, med sånna som bara vill slåss, inte växa. Samtal för mig är inte samma som krig, något man ska vinna. Han går fetbort för mig, för mig är han a joke, inte tillräknelig. DISS!

Två saker fick jag i huvudet när jag läste.
1. Min sons historia. Hur han kämpat och kämpat förtvivlat i skolan. Han fick stödperson och div. åtgärder tidigt. Skolan har varit jättebra på alla sätt. Jag och x-man kämpade, alla kämpade. Nej, han har aldrig varit mycket för sötsaker och ja, han fick/får omega3, och ja, vi är kärleksfulla, uppmuntrande och har mycket tid, och han får motion. Han fick gå om ettan, han kunde ändå inte samla sig så pass mycket att han kunde knäcka läskoden eller fatta ett skvatt av vad som skedde på lektionerna. Efter första terminen i tvåan fick han diagnos och medecin, det var något vi fick strida för, inte något som kastades efter honom. Efter tre dagar med KNAAARRRKET kunde en överlycklig liten grabb konstatera att läsa e lätt som en plätt och vi hade svårt att få honom sluta sträckläsa :)
Han kan nu vara lugn och fokuserad när det krävs av honom och hänger med ok i skolan. I övrigt är det exakt samma kille, inga personlighetsförändringar! Det går bättre med kompisarna också eftersom han hinner uppfatta gruppdynamiken och vad som händer. Nu är inte allt rosenrött, absolut inte. Han har adhd och det ska han lära sig deala med, vi också. Medecin är ingen bot, men har varit en stor hjälp.

2. Jag får inget centralstimulerande hur jag än bönar och ber, det e så j-a omgärdat med regler och restriktioner och ekonomiska krussiduller. (Hade jag däremot behövt något rogivande.. haha, hela västkusten går halvsovandes i dimma genom drivor av lugnande.. och DET är det tydligen ingen fara med!?)
Hur mycket handlar det om då? Jag har räknat lite.. Jag jämställer concerta/ritalin med amfetamin nu.. men jag tror man kan göra det i mitt exempel. Ett rus för en tjackpundare ligger ungefär på en tredjedels gram, men hur ofta dom "tänder på" eller vad det nu heter det man gör med amfetamin, vet jag inte. Jag skulle behöva 50mg/dag, säger vi då för enkelhetens skull. Om jag går ut i parken och köper ett gram rent amfetamin skulle det räcka ca tre veckor. Om jag räknat rätt nu.. ni vet.. ;)
Ja.. det är en del! Men jag skulle gärna prova, vaffan, jag har ändå redan ena benet i graven ju.

Vad gäller sonen är det NU han går i grundskola och tar in de grundläggande kunskaperna han behöver som verktyg resten av sitt liv, det är NU hjärnans fönster står på vid gavel och tillgodogör sig allt med en rasande fart, så är det inte senare i livet. Tror inte att föräldrar ger sitt barn mediciner utan att tänka till både en och två gånger.

Inga kommentarer: