Hej och välkommen!

Här har vi öppet kafferep med och av Damptanter. En mer matnyttig blogg finns här: http://damptanterna.wordpress.com/

OM - ett slags förORD

Damptanten har alltid funnits. Över hela världen. Nu klampar hon obekymrat fram på nätet och sedan mars 2008 har hon en alldeles egen flagga att vifta lite som hon vill med - damptanternas logotyp.



Om man råkar möta en dinosaurie som inte ser sig för nu igen, kan det vara en god idé att lämna företräde!

Den här samlingsbloggen kommer förhoppningsvis att administreras av ett större antal damptanter - men bara när någon av dem har lust (och minns lösenordet).För tid har de verkligen inte. Loggan och grundidén till DAMPTANTERNA står Tant Rasch för. DT kom till för att VI FINNS och loggan får användas fritt på bloggar och hemsidor av alla (o)möjliga bokstavstanter med NPF. Om de har lust!____________________________
Hugade damptanter kan få inloggningsuppgifter av TantVass;
tantvass snabela hotmail com

30 september, 2008

En till bra sida

Här är en bra sida att titta på. Tror jag. Jag har ännu inte hunnit botanisera ordentlig men jag såg att de länkade hit till oss Damptanter.
så jag länkar väl tillbaka då :-)

http://adhdkvinnor.se/

Dampar mig

Eh.. Jag vill göra en avdelning i högerspalten som ska handla om hur bra vi är.. haha, länkar om fördelar och styrkor med att ha adhd. Jag läste en blogg i går eller förgår om det.. men hittar den inte igen! vet ni? har ni länkar på temat?
har andra kategorier i huvudet också.. "Vägen till diagnos", t.ex och "medicinen å jag"..
Är det bara jag som är här å pillar å far runt!? :(
Hittat fler bloggande damptanter.. hur ska vi göra med dom här på sidan, jag vill ju ha med dom, ska vi bjuda in dom till att bli damptant eller ska vi ha en blogglista till, eller ska vi helt frankt bara adda dom?
Men nu ska jag göra annat. Får en middagsgäst i kväll, klockan är elva nu, haha, jag måste skynda mig.. får börja med att koka kaffe och sätta mig vid bordet och skriva en inköpslista :P
Nä.. det går inte bra med utmaningen.. det ser ut som det gör :(

29 september, 2008

Neddrogning?

Ja du, AddAnna.. Jag har läst Peter U Larssons sida och andra sådana där "barn får för mycket socker och för lite kärlek"-frälsta. What to say!?

Läste Vagangeekgirls intressanta blogginlägg om fanatiker. Det finns förrästen en underbar liten bok som heter "hur man botar en fanatiker" av Amos Oz, läsvärd! :)

Var var jag... jo..
Fanatiker skrämmer mig med sitt högjudda och onyanserade kategoriserande. Jag blir stel och tyst :(
Det finns mycket med Peter U Larssons tankar som är värt att reflektera över, det tycker jag man ska göra, det finnas säkert ett snökorn av sanning i den där lavinen!
Men för mig.. Han dundrar och vinklar så uppenbart att jag kan inte ta karln på allvar. Och jag vill inte ge mig in i en hysterisk debatt, med sånna som bara vill slåss, inte växa. Samtal för mig är inte samma som krig, något man ska vinna. Han går fetbort för mig, för mig är han a joke, inte tillräknelig. DISS!

Två saker fick jag i huvudet när jag läste.
1. Min sons historia. Hur han kämpat och kämpat förtvivlat i skolan. Han fick stödperson och div. åtgärder tidigt. Skolan har varit jättebra på alla sätt. Jag och x-man kämpade, alla kämpade. Nej, han har aldrig varit mycket för sötsaker och ja, han fick/får omega3, och ja, vi är kärleksfulla, uppmuntrande och har mycket tid, och han får motion. Han fick gå om ettan, han kunde ändå inte samla sig så pass mycket att han kunde knäcka läskoden eller fatta ett skvatt av vad som skedde på lektionerna. Efter första terminen i tvåan fick han diagnos och medecin, det var något vi fick strida för, inte något som kastades efter honom. Efter tre dagar med KNAAARRRKET kunde en överlycklig liten grabb konstatera att läsa e lätt som en plätt och vi hade svårt att få honom sluta sträckläsa :)
Han kan nu vara lugn och fokuserad när det krävs av honom och hänger med ok i skolan. I övrigt är det exakt samma kille, inga personlighetsförändringar! Det går bättre med kompisarna också eftersom han hinner uppfatta gruppdynamiken och vad som händer. Nu är inte allt rosenrött, absolut inte. Han har adhd och det ska han lära sig deala med, vi också. Medecin är ingen bot, men har varit en stor hjälp.

2. Jag får inget centralstimulerande hur jag än bönar och ber, det e så j-a omgärdat med regler och restriktioner och ekonomiska krussiduller. (Hade jag däremot behövt något rogivande.. haha, hela västkusten går halvsovandes i dimma genom drivor av lugnande.. och DET är det tydligen ingen fara med!?)
Hur mycket handlar det om då? Jag har räknat lite.. Jag jämställer concerta/ritalin med amfetamin nu.. men jag tror man kan göra det i mitt exempel. Ett rus för en tjackpundare ligger ungefär på en tredjedels gram, men hur ofta dom "tänder på" eller vad det nu heter det man gör med amfetamin, vet jag inte. Jag skulle behöva 50mg/dag, säger vi då för enkelhetens skull. Om jag går ut i parken och köper ett gram rent amfetamin skulle det räcka ca tre veckor. Om jag räknat rätt nu.. ni vet.. ;)
Ja.. det är en del! Men jag skulle gärna prova, vaffan, jag har ändå redan ena benet i graven ju.

Vad gäller sonen är det NU han går i grundskola och tar in de grundläggande kunskaperna han behöver som verktyg resten av sitt liv, det är NU hjärnans fönster står på vid gavel och tillgodogör sig allt med en rasande fart, så är det inte senare i livet. Tror inte att föräldrar ger sitt barn mediciner utan att tänka till både en och två gånger.

27 september, 2008

Rensa skafferiet

räcker om man gör en gång i kvartalet. Ska försöka hålla mig.
*fniss*
http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/article3404780.ab

osynlighet och skam

Nä.. jag kan inte vara sur på väninnan. Ingen sitter väl alltid och tänker igenom precis allt innan man säger nått för att vara säker på att man är rätt ute eller inte sårar nån? Inte jag i alla fall, hahaha.

Men den där episoden.. den är så typisk. Jag har varit i den flera gånger. Den har två saker i sig som är problematiska. Det uppenbara är ju detta med att ha ett dolt och osynligt handikapp. Att tvingas förklara att jag faktiskt inte kan.. vore jag utan ben hade jag inte behövt förklara att jag inte kan gå.

Sen detta märkliga som har med ordning och kontroll och struktur att göra. Det finns liksom en outsagd skamlighet i att inte fixa just det, slarvighet är laddat. Det är dom ordentliga och prydliga och morgonpigga, ja ni vet, som är "rätt". Dom har tolkningsföreträde med rätt att dömma. Vi är fulla av "Spara och Slösa"-propaganda. Att vara slarvig, glömsk och oordentlig är nästan lite moraliskt dekadent. Helt ok att skuldbelägga och se ner på. Ingen har sagt så till mig, men jag ser det tydligt överallt och ofta. Det är därför Pippi och andra "sådana" alltid är på tvärs och ständigt är beredda på att försvara sig. "Så'n är jag tamejfaan och det är minsann lika värdefullt som något annat sätt att vara på!" Lyckas man kan man på sin höjd bli ett färgglatt unikum som folk har fnissigt överseende med. "Han har stökigt som stian på sitt kontor och skiter i den gemensamma disklistan, men det är han som står för företagets innovativa framgångar".
Men för det mesta tror jag "slarvig" och "dålig" går hand i hand och att det är därför min väninna reagerade så kraftigt. Hon vill inte att jag ska vara "dålig", det upprör henne och hon vill rädda mig och enligt vår uppfostran då, kommer det ut ur munnen, att SKÄRP DIG!! Givetvis är hon inte medveten om detta, knappt jag heller.. det är svårt att se och sätta fingret på.

Ja.. detta är sånt jag går och tänker på stundom men sällan dryftar. Det är en brandfackla, please give me på moppo! ;)

26 september, 2008

Tassar försiktigt in

Har nu ändrat adressen i länken till min nyflyttade sida, men det känns lite väl fräckt att peta i andras poster för att ändra där, eller?

Var ju tvungen att provposta nu när jag är inloggad och blogger inte envisas med att ge mig tråkiga felmeddelande hela tiden.

Läser nedan och blir irriterad på väninnan utan att förmåga att lyssna och inse att världen ser inte exakt likdan ut för alla. Var och en ser den genom sina ögon från sin plats i världen.

Det talas mycket om de svagheter och tillkortakommande man har som människa med Neuropsykiatriskt Funktionshinder.
Men om man inte kan inse att för att någon inte hjälpt av ens egen "utmärkta strategi" för det ena eller andra behöver det inte på något sätt bero på att personen i fråga "inte försökt" eller "har en negativ inställning" utan lösningen inte passar dem och vara glad för deras skull när de hittat "sin" lösning?
Hur skulle väninnan i posten nedan reagerat om TantVass förklarat att hennes "rutiner" var värdelösa och att hon genast måste ta till sig TantVass lösning som det allena saliggörande?
Nu tror jag inte att TantVass ens skulle överväga iden men det tål att tänkas på.

Nu blev det lite.. trist eller?

Vet inte hur det e fatt med den här gossen asså, men generös är han! Jag blir så himla glad och fnissig.. och skulle jag vara så låg att det inte hjälper att titta på honom så föreställer jag mig för min inre syn min gamla blåhåriga mormors min, om hon fick se detta.. hahaha.
Nå efter som jag är mer damp-klampig än fjärils-fjollig hittar jag inte det där rörelsemönstret i mig hur jag än försöker.. men grabben har rätt, det funkar bara att försöka!
*hihi*

Trevlig helg på er, sötosar!

25 september, 2008

Vad jag tycker?

Vill säga vad som är det viktigast för mig med Damptanterna och kanske komplettera vad ni andra tycker?

Känner att Damptanterna är en informell informationskanal som kan ge oss alla mer råg i ryggen, med information och tips för att förenkla en ADHD-vardag, stöttning i den skitsvåra kontakten med den psykiatriska vården där vi ofta hamnat, men inte fått någon hjälp och peppa till att skaffa en vård som hjälper oss!

Känns som att området "flickor med ADHd" behöver en skjuts framåt på många sätt! Och vi får nog göra en del av jobbet själva..

going bananas

intressant blogginlägg med länk inne hos Livet som ett äventyr.

Jag blir vansinnig, taggig och jätteanti så fort jag stöter på nått som antyder att jag måste diciplineras och kontrolleras vare sig det är av mig eller någon annan. Så har det alltid varit, jag vet inte varför och det kanske inte är så bra.. Men det är som om någon elak trädgårdsmästare dömmer ut mig som rosenbuske, säger att jag är för vild och spretig eller att jag har fel färg på blommorna, att dom är för många eller för få.. Sen kommer stora saxen och jag ska ansas.. Med vilken rätt!? Varför ska det bort eller ändras, det som är själva essensen av JAG?

Är lite låg.
Haft "Det där" samtalet igen, som jag aldrig reder ut.. Var hos en väninna som känner mig väl och sen gammalt, men ändå..
Jag visade glatt mina nya sakletarnyckelringar och bröt ut i lovsång över hur dom hjälper mig och hur mycket tid jag spar och irritation jag slipper var eviga dag. Då säger hon:
- Men om du lägger nycklarna på samma ställe varje dag så försvinner dom ju inte!
- Eh.. Nä, det är sant. Men jag kan inte det.. Jag har liksom försökt..
- Du måste träna! Göra det till en RUTIN. Varje gång du kommer in genom dörren tänker du "nu hänger jag nycklarna här"
- Jag kan inte lära mig rutiner..
- Jo! det är klart du kan, du ska inte ge upp och tänka negativt så där, det är bara att ta tag i det så kommer det sitta som en smäck sen
- Nä. Jag har inga rutiner, det är ett helvete. Jag funkar inte så. Det ligger ju liksom lite bakom det där med mina bokstäver, det är ingen liten exentrisk hobby jag ägnar mig åt ibland! Jag har försökt skaffa rutiner i 40år.. Jag börjar så smått få in att jag ska ta på mig kläder på morgonen, om jag inte glömde ta av dom på kvällen vill säga..
Så uppstår det pinsam tystnad. Känner skuld, vet ju att hon ville väl. Gömmer diskret undan nyckelringarna ner i väskan, dom känns plötsligt som gjorda av bly.
Sen vandrar jag runt i dimman "Dysfunktionell", "Fel i huvudet", "Insufficient" och kan inte skaka känslan av mig :(

Nä! Det hjälper faan inte med straff eller diciplin.. Jag har sån lust att be någon dra åt helvete, ta hit min småskolelärarinna, min fosterfar och barnens rektor - jag vill åsamka dom lidande och kroppsskada NU!
Och ingen behöver anmäla "Oro för barn" till Soc, dom har det jävligt bra, kroppsligt och själsligt, även om det kostar mig 200% av min energi.

..Förlåt.. Jag ska lugna mig..
*Jesus å Buddha, Jesus å Buddha, Jesus å Buddha, lalalalala*
Jag är en fin människa egentligen...
Jag skriver listor och viker tvätt, det är säkert, jag lovar!

24 september, 2008

23 september, 2008

Ont i själven.

Rubriken är medvetet felstavad, btw..

På min Silverpennablogg skriver jag bara om utvalda delar. Det gör för ont, allt det andra, för bart, avklätt och naket. Dessutom, hur hade det sett ut, om mina nya flirtar eller Facebookvänner kunnat läsa sånt tråkigt? Det chockar tillräckligt, som det är. ;-}

Jag är ingen martyrisk runkare heller, om ni förstår, jag njuter inte av att vara svag, leta sjukdomsvinster.. Jag vill ju leva ett normalt liv, betala massa skatt, ha för lite tid för att grubbla och istället försöka hitta en tvättid som inte de förbannade pensionärerna snott åt sig och njuta av att kunna gå på After Work och säga att jag tillhör något, bidrar med något folk kan förstå och respektera iaf. lite..

Jag vill framåt. Trots "allt". Och gärna kunna använda just "allt" och vända det till något positivt, trots att det kostat mig många år av mitt liv. Fast jag har faktiskt levat härligt en viss tid av den under tiden. Och jag har svåra mindervärdeskomplex ibland, för att jag känner mig helt kass, som inte "blev nåt" som jag försökte, innan ADHD-spöket slog undan mina fötter, för att jag inte visste vad som var fel..

Vill bara säga att jag förstår att ingen av er/oss haft det så lätt. Även om jag inte vältrar mig i gamla mardrömmar precis. Vi håller oss käcka, använder humor, och försöker älska allt, trots allt.. Det var en dampare som uppfann galghumorn, det är jag övertygad om! Eller så var det min engelska mamma??

Ibland tar jag över, utan avsikt, när jag är på G, men var lugna, jag är rätt OFF då och då, också. ;-)
*

Titta en DAMP-tant till!!!

Imorse fick jag syn på en så bra insändare i Svenska Dagbladet
"Ta vara på de hyperaktivas kreativitet" och är skriven av Anna Hallén.
Hon har oxå en blogg som heter GI-Anna (Hon jobbar som GI-coach).

Har bara hunnit slå en flukt där, och har absolut ingen överblick (senaste dagarna hoppar bokstäverna lite hur som helst så jag har lite svårt att läsa sånt jag är lite ovan med). Mycket recept så klart. Idag är det till exempel kall bearnaisesås. Den tänkte i alla fall jag laga när jag äntligen kommer hem från kvällens jobbmöte.

Läs gärna insändaren på plats och så får vi väl hjälpas åt och kolla hur kommentarerna utvecklas. Just nu tycker jag att det ser ok ut - sex kommentarer men bara en direkt dum. För att vara Svenskan får man nog säga att det är ohyggligt bra. (Efter de fina artiklarna om kvinnor med ADHD var det rent förskräckliga kommentarer

Minnestrix för förvirrade.

Läste hos Noll-Koll-Carlsson http://noll-koll-carlsson.blogspot.com/2008/09/hmm-lite-surt-att-erknna.html och kände så klart igen mig, fast jag har tyvärr ingen man att skylla min glömska på.. ;-)
Fortsätter här det som började som en kommentar till Carlssons inlägg:

De minnestrix som funkar för mig är, dels att rent fysiskt GÅ tillbaka där jag var, när jag tappade tråden i tanken. Jo, minnet ligger kvar i LUFTEN där!
- Eller att tänka mig tillbaka stegvis i vad jag gjorde, precis innan "trollet" åt upp mina glasögon..
- Eller för att minnas ett nytt namn, så upprepar jag det, tar i hand och tittar galet intensivt på den nya människan, kanske associerar med någon jag redan känner med samma namn eller nåt annat som klistrar in namnet i minnet. Annars frågar jag direkt om jag inte minns andra gången jag träffar nån. Och skojar käckt om det, när den andre inte minns mitt namn heller.. *hahha*
- Sedan försöker jag ha regler, skaffa struktur för extra viktiga saker, så att jag vet att plånboken antingen ligger på dörrmattan eller i väskan, påminner mig om att glasögonen antingen åker av på badrumshyllan, vid datorn eller på nattduksbordet osv, så att jag får färre platser att leta på, sen när något ofelbart bara försvunnit, helt oförklarbart.

Har också försökt praktisera att hänga en påse på dörrhandtaget med saker, t.ex brev som skall postas, eller skorna som jag ska ta till skomakaren. Det funkar ibland, men är jag stressad har det hänt att jag skall öppna ytterdörren, snabbt reflekterar över att någon idiot hängt en plastpåse på dörrhandtaget, slängt iväg den och rusat vidare ut.

Men har ni några mind-blowing tips och trix? GE dem till mig då, bäjbies!

Modediagnoser?

Har ni mött fördomar mot Neuro-diagnoserna?
Jag är förbannat trött på ytliga "förståsigpåare" som slänger ur sig kommentarer om mode-diagnoser när man pratar om t.ex ADHD!

Vissa, till exempel skolpsykologen i min kommun anser att det är ett okynne att stämpla oskyldiga barn till ett stigma, med en diagnos, som att det bara kommer stöta ut dem ännu mer ur gemenskapen i skolan.
En snubbe jag berättade om min ADHD för påtalade med ett fnys att: Det är som den dära hetlevrade bandyspelaren, som skyller sina utbrott på ADHD!
Jag är förbannat trött på åsikter från folk som inte har en aning om vad det handlar om.
- Som att vi är latmaskar som bara vill ha nåt att skylla på!

Likaså har ju utbrändhet diskuterats i samma föraktfulla ordalag vitt och brett bland publikum.
Visst skall diagnoser ha medicinskt underlag och utbrändhet kanske mer korrekt borde kallas utmattningsdepression, osv.
Men vad ska vi göra åt det, att det rätt nyligen börjat forskas om våra problem och att det tar tid innan dessa nyheter får genomslag inom t.ex psykiatrin, där många med neuroproblem hamnar och, som jag, får andra diagnoser som inte hjälper till ett bättre liv, ett endaste dugg!

- Därför vill jag verkligen ge alla bloggande Damptanter en stor eloge, för att ni/vi vågar berätta och kanske så ett litet frö mot förändring!



Inte ens om jag hade haft mindre, eller mer fantasi hade jag själv kunnat uppfinna min jobbiga diagnos..

Jag ju fick bara ord på något jag alltid vetat utan att förstå:
- Jag har ett fågelbo i hela hôvvet!

Är jag inne? ;-O

Testing 123 testing..

För att citera komikern Björn Gustavsson:
"Om jag kommer in? Jag kommer knappt UT!"
http://www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc

Vi firar :)

Vi hälsar Annorlunda välkommen och därmed uppnår också vår lilla skara hela 20 förvirrade dinosar!
*Fanfar!*

Sen måste jag säga att jag är imponerad.. Vad duktiga ni är med uppdraget!! Jag har inte ens kommit till att ta in att det är på allvar, inte ens börjat samla fokus på att försöka få en ide om hur det hela ska gå till.

TantVass

22 september, 2008

Uppdrag

Majsan har gett oss uppdrag.. Publicerar mitt här:


En liten inredningsdetalj jag faktiskt är glad över är att datorburken är placerad på en utrangerad skatebord så den går att rulla ut vid damsugning. Det löser ju i och för sig inte problemet med den fasansfulla dreadlocksfrissan av sladdar som följer med en datorarbetsplats.. Några tips?
TantVass

20 september, 2008

var är damp-huvet???

Nu måste jag få fundera, varför ser man inte huvet på fina damp-dino där högst upp? Eller är det bara min sabla skärm som täcker hans väsentliga delar, som s.... knoppen`?

Kan man sänka den lite kanske? Vilket genast får mig att bli full i fnissfnatt, över tanken att en himla massa damptanter plötsligt får tillgång till en o samma blogg, och damptant1 vill ha rosa bakgrund, damptant2 vill ha oranga menyer, damptant3 trivs bäst när allt är helt svart och varför inte ändra på det med en gång genast.... och precis när en tant just loggat ut nöjd med sitt underverk, så kliver nästa in och kräääääks över smörgåsbordet med rosa tapeter, och byter till mintgröna, och senare på kvällsakvisten sitter nöjd framför teven alltmedan hysterihypertant nr18 ser sig illa tvungen att rita egna mönster med smörkniven på skärmen i tron om att hela världen ser den fina förändringen på den mintgröna bloggen. Ja jesiken, kan ju bli ganska intressant i all ära...

Själv måste jag nu börja läsa på hur man sköter om en blogg på blogger, ja det är ju världsviktigt som mycket annat, och guuud vad jag tjatar och ja där så var det nog bestämt gonatt... (har precis för mig att jag sagt det en himla massa gånger redan)

jaaaa.. gonatt då...

och undrar då osökt helt utan anledning hur man postar inlägg med sitt eget namn i denna damp-blogg?? ja alltså jag räknar nog ut de oxå, men varför ska jag behöva tänka i onödan?? och måste jag minsann tänka, så måste alla andra oxå, så nu vet ni inte vem som skrivit detta.. blä blä blä blääää bläää hihihiiii

19 september, 2008

Märkligt meddelande från DAMPTANTS-loggan

Hej.












Om du vill ha mig på din blogg så har jag en kod.



Jag har en FEED också. Den är en hyperlänk. HA! Och nu finns där både AddAnna och en som är dubbelmoralisk och jävligt skitnödig men går under benämningen Vilket Dravel.

/DAMP-tantsloggan.

17 september, 2008

16 september, 2008

Ok.. Ett foto till då :P

Jag bor i Kungälv, har två grabbar på halvtid, en med och en utan bokstäver. Två katter, två guppipappor och en ödla. 44år. ADHD. Naiv men inte dum.

Tja.. jag har en ego-sida om ni vill förkovra er. *fniss*

TANT RASCH

En slags presentation...


Min inre adehåare skrek av förtjusning när Tant Vass mail damp ned i min inkorg. Så här stod det:

..nåt jag fick för mig.. så började jag, men det kanske var dumt, eller inte. *ånk* När jag skrev i min blogg sisst såg jag att man kan vara fler om samma blogg. Så tänkte jag att tja, det är väl klart man kan!

Så jag startade en blogg på blogger.. bara just startade, ingen design eller nått..http://damptanterna.blogspot.com/
inloggnins kontot är **** lösen: **** vet inte mer än att jag inte tänkt nått än och att jag inte vill vara själv om det.
I bästa fall kan det bli en rolig och blommig blogg där alla kan lägga in damptantrelaterade saker, i värsta fall är detta en dålig ide å då är det ju inte värre än att man fimpar ner bloggen :)


Vad tänker du?


Ho hooo.. vad den trevligt påträngande adehåaren i mig satt och tjatade om, det hördes först; jamen det kan vi väl, snälla mig, säg ja säg ja säg ja...

Men jag, vad tänkte JAG? Jo jag tänkte att Tant Vass förmodligen hade skaffat sig ett dampanfall å jag tänkte att jag inte iddes för jag har fan inte tid, därför skrev jag och berättade det för Tant Vass. (På ett snällt vis) Tyvärr registrerade min hjärna bara delar av den meningen. Ja, så kan det bli när man är en damptant.

För att göra denna blogg om oss skräcködlor ;-) rättvisa lägger jag ut ett ny- och själv(upp)taget foto av mig själv. Jag tog den med hjälp av en mobilkamera samt min hallspegel, vilken jag i och med detta fotos tillkomst förstod att jag borde putsa. Jajamensan.


TANT RASCH



(I övrigt hänvisar jag till tagsen/etiketterna)


På tal om hörna så kan jag vara med på ett hörn.

Som till exempel inlägget: http://noll-koll-carlsson.blogspot.com/2008/09/hmm-lite-surt-att-erknna.html

Eller varför inte: http://noll-koll-carlsson.blogspot.com/2008/09/ska-egentligen-dammsuga-nu.html

För att inte tala om: http://noll-koll-carlsson.blogspot.com/2008/09/det-kan-inte-vara-mjligt-sjunde.html

Tja, det får väl räcka för nu. Ni andra ska ju få en länk i vädret också.
Tyvärr blir det hela länkar eftersom jag inte har fattat hur man gör länk-i-text.

En dag i livet...

Tänkte jag skulle göra en hörna här med länkar till berättelser ur våra bloggar om hur det kan vara.. ni vet, när det blir så där som det bara kan bli för en damptant..
mitt bidrag skulle kunna bli detta: Tankspridd eller nått eller kanske en story i två delar: 1. Jag är en tjuv och 2. UFO:t försökte göra bot... Vad tycker ni? Posta länkar till era bidrag i kommentarerna om ni vill, så kan jag göra en läs-lista :)

15 september, 2008

Blogg

Jaha.. detta är nått slags försök till en gemensam blogg, en sida under uppbyggnad.
Hugade damptanter kan få inloggningsuppgifter av TantVass, tantvass snabela hotmail com. så kan göra detta till vad vi känner för
Kom med ideer och uppmuntran eller va tyst! ;)