intressant blogginlägg med länk inne hos Livet som ett äventyr.
Jag blir vansinnig, taggig och jätteanti så fort jag stöter på nått som antyder att jag måste diciplineras och kontrolleras vare sig det är av mig eller någon annan. Så har det alltid varit, jag vet inte varför och det kanske inte är så bra.. Men det är som om någon elak trädgårdsmästare dömmer ut mig som rosenbuske, säger att jag är för vild och spretig eller att jag har fel färg på blommorna, att dom är för många eller för få.. Sen kommer stora saxen och jag ska ansas.. Med vilken rätt!? Varför ska det bort eller ändras, det som är själva essensen av JAG?
Är lite låg.
Haft "Det där" samtalet igen, som jag aldrig reder ut.. Var hos en väninna som känner mig väl och sen gammalt, men ändå..
Jag visade glatt mina nya sakletarnyckelringar och bröt ut i lovsång över hur dom hjälper mig och hur mycket tid jag spar och irritation jag slipper var eviga dag. Då säger hon:
- Men om du lägger nycklarna på samma ställe varje dag så försvinner dom ju inte!
- Eh.. Nä, det är sant. Men jag kan inte det.. Jag har liksom försökt..
- Du måste träna! Göra det till en RUTIN. Varje gång du kommer in genom dörren tänker du "nu hänger jag nycklarna här"
- Jag kan inte lära mig rutiner..
- Jo! det är klart du kan, du ska inte ge upp och tänka negativt så där, det är bara att ta tag i det så kommer det sitta som en smäck sen
- Nä. Jag har inga rutiner, det är ett helvete. Jag funkar inte så. Det ligger ju liksom lite bakom det där med mina bokstäver, det är ingen liten exentrisk hobby jag ägnar mig åt ibland! Jag har försökt skaffa rutiner i 40år.. Jag börjar så smått få in att jag ska ta på mig kläder på morgonen, om jag inte glömde ta av dom på kvällen vill säga..
Så uppstår det pinsam tystnad. Känner skuld, vet ju att hon ville väl. Gömmer diskret undan nyckelringarna ner i väskan, dom känns plötsligt som gjorda av bly.
Sen vandrar jag runt i dimman "Dysfunktionell", "Fel i huvudet", "Insufficient" och kan inte skaka känslan av mig :(
Nä! Det hjälper faan inte med straff eller diciplin.. Jag har sån lust att be någon dra åt helvete, ta hit min småskolelärarinna, min fosterfar och barnens rektor - jag vill åsamka dom lidande och kroppsskada NU!
Och ingen behöver anmäla "Oro för barn" till Soc, dom har det jävligt bra, kroppsligt och själsligt, även om det kostar mig 200% av min energi.
..Förlåt.. Jag ska lugna mig..
*Jesus å Buddha, Jesus å Buddha, Jesus å Buddha, lalalalala*
Jag är en fin människa egentligen...
Jag skriver listor och viker tvätt, det är säkert, jag lovar!
OM - ett slags förORD
Damptanten har alltid funnits. Över hela världen. Nu klampar hon obekymrat fram på nätet och sedan mars 2008 har hon en alldeles egen flagga att vifta lite som hon vill med - damptanternas logotyp.
Hugade damptanter kan få inloggningsuppgifter av TantVass;
tantvass snabela hotmail com
Om man råkar möta en dinosaurie som inte ser sig för nu igen, kan det vara en god idé att lämna företräde!Den här samlingsbloggen kommer förhoppningsvis att administreras av ett större antal damptanter - men bara när någon av dem har lust (och minns lösenordet).För tid har de verkligen inte. Loggan och grundidén till DAMPTANTERNA står Tant Rasch för. DT kom till för att VI FINNS och loggan får användas fritt på bloggar och hemsidor av alla (o)möjliga bokstavstanter med NPF. Om de har lust!____________________________
Hugade damptanter kan få inloggningsuppgifter av TantVass;
tantvass snabela hotmail com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
näääee, du har ALL rätt att få vara arg över såna där snusförnuftiga försök att hjälpa.
Det ÄR inte bara att skaffa sig rutiner, det ÄR inte bara att hålla ordning, ingenting finns det som ÄR bara.
Jag hatar när folk säger till mig, "man MÅÅÅSTE hålla ordning"
Nähä, måste man? Hade jag inte en aning om.
Är det verkligen en enda människa i världen som på fullt allvar tror att man VILL leva i kaos?
Visst kan man lära sig saker, men man måste hela tiden göra avvägningen vilka svårigheter som är värt att lägga energi på att "lära om".
Om du nu blir hjälpt av dina nyckelringar för att hitta dina nycklar, så har du ju löst problemet eller hur? Då är just den svårigheten att lägga nycklarna på ett ställe inte längre ett problem.
Men däremot om man som du skriver har problem med att komma ihåg kläder, så är väl ändå det en svårighet mer värt att lägga energi på.
Det är svårt att inte gå igång på såna uttalanden, det är svårt att inte bli arg, lessen, sårad. Det är ju ytterligare en sak vi måste jobba med hela tiden, som oxå tar mycket energi.
Att all vår energi går åt till att göra allt för våra barn är det sällan någon som uppmärksammar eller kommenterar.
Så nu gör jag det, DU är VÄRLDENS bästa mamma, och världens smartaste som skaffar sakletarnyckelringar istället för att lägga all energi på lära dig omöjliga rutiner.
Det är ju därför det finns hjälpmedel, för att vi ska använda dom, eller hur?
Kraaaaam till dig
Ååååh, jag blir lite ledsen i ögat för din skull. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Försökte förut förklara för några kursare hur jag har det med studiekontroll och disciplin, men insåg att de ändå inte förstod hur mycket jag än förklarade. Kände mig totalt missförstådd och ensam. Vid såna tillfällen är det som svårast för mig med de här bokstäverna, att de som inte har dom inte kan förstå. Det är inte bara att sätta sig med boken, för mig. (Först måste jag minnas vad jag har lagt boken...)
Stå på dig, du löser ju dina egna knutar! Det är jättebra! Det är väl det som utveckling handlar om, att lära sig hantera och bättre leva med sina egenheter?
Brukar använda liknelsen med min ADHD med hur svårt det kan vara för vem som helst att vara vilsen i en djup skog. men att jag, dessutom är det, med en jävla påse över skallen!
Man snubblar lite, liksom..
Och INGEN som nte trevat sig fram med påsen på skallen har rätt att döma. Men minns, det är ingen dom, att få några små vanliga råd, men folk vill bara VÄÄÄL..
Jag bara nickar och håller med.
Det är inte "bara" att skärpa sig. Det kan kanske tyckas så men ibland måste man ju först bestiga kebnekaise för att ens resa sig från stolen.
Vadå bara att lära sig att hålla reda på grejerna. Jovisst, det funkar om man fått till vanan, men bara att få till vanan är ju ett helt företag bara det.
Det är jobbigt att höra sånt, när man redan har dåligt samvete över sig själv som det är. Att vissa saker funkar faktiskt inte alla dagar. Medan andra dagar går det perfekt.
Hej
Jag är syster i vegangeekgirls blogg. Gjorde själv samma tabbe i början och försökte få henne att lägga upp rutiner. Har lagt av nu, insett att det inte är som hon inte vill men som hon faktiskt inte kan. Istället letar vi tillsammans, vi brukar skoja att hon är bra på att tappa bort och jag på att hitta men sanningen är att hon blir bättre och bättre på att leta själv och jag är skitstolt över hur hon tacklar det trots att det är jättejobbigt. Tycker det verkar en kanongrej med sakletarnyckelringar, var fick du tag på dem? Stå på dig, även om man vill väl så måste man respektera vad andra säger och upplever, måste dock som en icke DAMP tant säga att det ibland är svårt att förstå för saker som är så självklara för mig funkar inte för Vegangeekgirl men då är det min f*******de skylldighet att lyssna både som syster och som vän. Man kan vända på steken det är inte fel i huvet på dig utan på den som inte hör vad du klart och tydligt säger. Stå på dig och fortsätt vara glad över att du löst nyckelletandet på ett smart sätt
Var kanske otydlig Vegangeekgirl har bloggen Livet som ett äventyr
Jag blev glad över länkandet till mitt blogginlägg!
Det är ju faktiskt snarare din väninna det är fel på i det fallet. Du har hittat en lösning på ditt problem och hon blir upprörd för att det inte är den lösningen *hon* skulle valt. Hon kan inte ta ett steg tillbaka från sig själv och inse att bara för en strategi fungerar jättebra för henne är det inte säkert att den fungerar för alla i hela världen.
Visst man kan lägga upp "rutiner" och alltid lägga nycklarna eller vad det kan vara på samma ställe om man anstränger sig till det yttersta och har tur. Kan med tur hålla i flera dagar. Men för eller senare kommer dagen då man har tankarna på annat håll, man blir distraherad när man stiger innanför dörren av att telefonen ringer, katterna har vält ner krukväxterna i köket eller lite vad som helst. Sen är ju problemet nu *vet* man ju var saken *skall* ligga när den nu inte gör det har man inte en susning var man skall börja leta ens.
Din väninna borde vara glad för din skull att du hittat en lösning som passar dig och inte tjura över att du inte valt samma som hon.
Jag skulle kunna prata i evigheter om detta i evigheter och måste erkänna att jag är lite irriterad på din väninna som vägrar lyssna på vad du säger och bara kallt utgår från att du inte försöker tillräckligt!
Aww! Ni är så rara.. Nu börjar jag nästan lipa!
Tankens makt. Att undvika: dåligt samvete att inte ta till sig att ngn fördömer, att inte känna sig missförstådd och att bortse från sina "problem".
Kanske man bör undvika konstanta rutiner. Eftersom att en del av att faktiskt ha Adhd, bottnar i att just inte ha konstanta rutiner,(jag kräks snart på uttrycket konstanta rutiner)kan innebära utveckling och framåtanda,du sätter saker o ting i ny anda. Mvh Ingela.
Hej. Jag läste nogsamt igenom vad jag skrivit. inca 29 sep. Detta om att Adhd BOTTNAR i att inte ha konstanta rutiner. Vet inte hur jag fick till det, hur som helst så menade jag inte så som det står att läsa. Jag ville förmedla att Tankens Makt är stark,du kan faktiskt bestämma dig för att inte ha skuldkänslor att inte ta på dig dåligt samvete och att inte lyssna till fördomar, vad dom än handlar om. Jag har själv adhd, men jag tillhör de tursamma som inte låtit sig nedslås. DET betyder inte att mitt liv är ngn dans på rosor, jag lever även jag i ett kaos som de flesta av oss med Adhd diagnos gör. Jag fick min diagnos för ca 5 år sedan och för mig var det en glädjens dag. Äntligen, jag hade roligt under min utredning iq-test 125. Mycket nöjd med det också. Nu kom jag att tänka på följande: Utredaren ville träffa min mamma, varför det frågade morsan, du var väl inte konstigare än ngn annan unge, ingen har heller varit elak mot mig. Mobbad i skolan då? näe om någon ungjävel var så dum att ge sig på mig åkte vederbörande på en snyting, de som brukade bli retade kom till mig och sökte skydd och bad om hjälp, jag klappade gärna till och hotade med mer stryk. Jag är en färsking i kontakter med likasinnade och börjar ana vad många olika grader det finns även att man kan ha inslag av asperger add och vad allt nu heter. Hur som helst är allt intressant igen människa är den andra lik. Här kommer jag dock möta människor som har öppenhet för olikheter i vardagen. Det ser jag fram emot med stor respekt. Tack alla som delar med sig av sina liv och kanske även sitt innersta. Mvh Ingela.
Ja, jag förstod det :)
Tack för ditt stöd. Allihop förrästen!
Det var en dipp. Det är ingen fara så, det blir ju så i bland. I grund och botten är jag ..inte kaxig eller självgod just.. men väldigt tillfreds med mig själv dådå. Glad och trevligt knäpp för det mesta även i umgänget med mig själv. Jag har mycket att vara tacksam för. Men i bland näbbar man.. och ett par gånger i livet har jag trampat igenom fullständigt, men det räknar jag inte :)
Haha, när jag gjorde det där testet fick jag också högt iq-resultat, 1 från att få gå med i mensa (varför man nu skulle vilja det) Samma vecka satt jag tre kvällar i rad och grät med FKs bostadsbidragsblanketter. Jag gav upp och gick dit med alla mina papper och alla mina iq och sa att dom får banne mig hjälpa mig fylla i.. LOL!
Det DÄR känner jag igen, ibland kan jag undra vad in i hela grönsakslandet ska jag med hög iq till? Den får inte, för min del i alla fall som jag skulle vilja komma till sin rätt. Då jag gick i grundskolan blev jag klar med allt jag skulle göra med blixtens hastighet, rätt var det också. Mamma undrade om jag inte kunde få andra uppgifter, en skoltörstig unge på lågstadiet blir lätt uttråkad. Men: Nej, vi kan inte ge Ingela andra uppgifter för då kommer hon ju före???? man häpnar. Mellanstadiet passerar ungefär likadant och så kommer högstadiet men då har jag själv börjat tillägga extra uppgifter: UNDERHÅLLNING. DET uppskattades av ett flertal kamrater, eftersom detta ämne inte var schemalagt, så blev det samtal hem. Lång historia kort. INGA BETYG gick inte vidare till Gymnasium. Utan började min bana med att hjälpa andra trasiga själar till fungerande liv. Det är en annan historia. Godnatt.
Vilket spännande forum detta verkar vara, jag är glad att jag fått tipset. Lyssnade i helegen på en damptant och blev oerhört intresserad. Här kommer jag försöka vara så ofta jag bara kan, läsa och ta till mig erfarenheter känna igen mig,bara det.
Skicka en kommentar